I morse efter frukost satt jag under trädet ute i trädgården och spelade på flöjten igen. Oftast när jag sitter därute märker jag inte av någon annan, men idag var jag inte lika koncentrerad. Jag hade någon konstig dröm i natt, jag kommer inte ihåg exakt vad jag drömde men jag vaknade under sängen igen. I alla fall, när jag satt där och spelade märkte jag hur en av systrarna tassade förbi mig och in genom dörren som går ned till källargångarna. Jag tyckte det var lite konstigt att hon smög förbi mig så jag stoppade ned flöjten i mitt bälte och bestämde mig för att följa efter. Det tog ett tag innan ögonen hade vant sig vid mörkret, långt fram kunde jag se ljuset från syster Elyas lykta. Jag hade aldrig varit nere i källargången tidigare så det kändes lite läskigt att gå där själv, någonstans hörde jag vaga, krafsande ljud och någon äcklig sörja droppade från taket. Plötsligt hör jag röster som viskar till varandra, den ena rösten är Elyas den känner jag igen men den andra har jag aldrig hört. Den är hes och ganska svag. Jag var tvungen att smyga fram försiktigt för det stod gamla trähinkar och annat på marken. Då såg jag en röd dörr stå lite på glänt. Dörren hade ett stort lås och Elyas nyckelknippa satt kvar i låset.

Precis när jag sträckte fram handen för att öppna dörren hörde jag en röst säga: ”Lin, nej!” Jag blev så rädd att jag skrek högt. När jag vände mig om stod Kaspara där med en lykta. Helt plötsligt blir det full rörelse i rummet och kort där efter står Elya i dörren. Kaspara ser argt på Elya som är alldeles röd i ansiktet och vågar inte möta Kasparas blick. ”Den här dörren ska alltid vara stängd har vi ju sagt, du får inte slarva med det!” Elya nickade och stängde dörren bakom sig. Hon låste långsamt och väntade sedan på att vi skulle gå. Kaspara gav mig en knuff i ryggen för att jag skulle börja gå. ”Ska ni verkligen låsa om det finns någon därinne?” Kaspara bara såg på mig och sa sen kort: ”Det finns ingen därinne. Bara gamla formler som vi är rädda om.” Jag kanske är 12 år och inte lika klok som de andra i Systerskapet men dum är jag inte heller, jag hörde verkligen två röster. Men när jag sa det till Kaspara så skakade hon bara på huvudet. Elya parkerade mig sedan under trädet och sa åt mig att spela lite till innan dagens första lektion…

Vad är det som döljer sig i det röda rummet???