Lins värld består av en djup dal, omsluten på tre sidor av höga berg och havet i norr. I väst finns Kaopinyin-Den passet som är enda vägen till dalen om man inte vill ta sig över bergen. Här finns även porten till de dödas rike. Dalen ligger högst olägligt till för att någon skulle vilja ta sig dit med båt och vattnen utanför är svårnavigerade och fyllda med förrädiska klippor och strömmar. Sommartid är dalen vidunderligt vacker med grönskande sluttningar där blommor i alla dess färger lånar sin skönhet till det annars så karga landskapet.
En större skog breder ut sig i dalens mitt men det finns även mindre skogsområden längs både den östra och västra sluttningen. I öster ligger en mindre bergskedja med branta berg som flankeras i nord-sydlig riktning av en brusande fors. I väster i denna bergskedja ligger den enda kvarvarande staden, Bogá. Dalen är en vacker plats med klara skillnader mellan årstiderna. På sommaren är det varmt, med ljumma nätter där älvorna dansar över ängarna och där förfädernas andar blickar ut över svarta tjärn medan de betänker livets förgänglighet. Hösten är behaglig och vacker med röda löv på träden, men med kraftiga stormar längs kusten och uppe i bergen.
Inne i dalen är det behagligare och Alkuin och Lin brukar rida i kapp över Eldstäppen (som efter en prunkande sommar nu är torr och dammig) mot Kaopinyin-Den så att dammet yr. Under höstnätterna leker eldflugorna över slätten så det stundtals ser ut som om den stod i brand. Vintern kommer snabbt och klär in dalen i ett tjockt snötäcke. Solen går så lågt under vintermånaderna att den bara ett fåtal dagar orkar över trädtopparna eller retfullt glimtar mellan bergen. I kompensation för detta brukar man bjudas fantastiska norrsken och god jakt då bergslevande hjortar och getter söker sig mot dalen.
Om vintern är lång och svår är våren desto skönare och brukar komma lika fort som solen orkar sig ner i dalen. Snön smälter snabbt och blommor skjuter upp samtidigt som körsbärsträden börjar blomma.