Enklaste sättet att beskriva dessa varelser är “vilsna själar”. Ursprungligen är de andar som är för klena för att ta över människokroppar och de har istället animerat det de kunnat hitta, som damm, gamla hudrester och liknande. De allra flesta är ofarliga, en del kan till och med vara hjälpsamma.

Det finns flera olika sorter men nedan beskrivs de tre vanligaste. Vissa variationer förekommer både i storlek, form och färg.

Ludna Chernomaier är inte elaka, men de är inte vänliga heller. De ser bara till sig själva och är både glupska och giriga. De har långa, mjuka horn och tjock svart päls. De bor nära bebyggelse och ibland inne i människans boningar. De tar ingen notis om oss människor utan lever sitt eget liv.

De vita och svarta Chernomaierna är vänliga varelser. Inte speciellt intelligenta, men de dras till Lin och försöker hjälpa henne när de kan. De är skygga och håller sig oftast undan. Till utseendet påminner de om en liten degklump med horn, två smala armar och korta benstumpar.

De enda man ska akta sig för är är de grå Chernomaierna. De bor djupt inne i dimskogen och genomsyras av blind ondska. De njuter av att förstöra, skada djur och att orsaka lidande. Guishen har kontroll över vissa av dessa och kan använda dem som spioner eller lönnmördare då de snabbt och enkelt kan ta sig in nästan var som helst. Då smyger de in i skydd av natten och förgiftar de sovande innan de snabbt försvinner. De tål inte solljus och försvinner i ett moln av rök om de träffas av solens strålar.

Det här är mytomspunna varelser som dök upp i sägner och sagor långt innan porten till demonernas värld öppnades. Systerskapet har i sina samlingar gamla luntor där demonvargarna beskrivs för första gången. Troligtvis har de sitt urpsrung djupt inne i skogen där de drack av vatten som förgiftats av demonerna innan de förpassades till den andra sidan. Deras kroppar förvreds och deras huvuden fick nästan mänskligt utseende. Det finns berättelser om människor som mött vargarna gåendes på två ben.

Vargarna är fruktansvärt starka och uthålliga. De kan utan vidare problem slita en krigare i småbitar med sina käftar eller klor.

Pälsen är tjock och tovig och under pulserar musklerna. Demonvargarna kan förvandlas och växa i storlek till nästan den tredubbla och blir då i det närmaste oövervinnerliga. I den här formen förbrukar de dock så mycket energi att kroppen inte orkar med mer än några minuter. När all energi är borta faller de döda ner och förvandlas till aska.

Det finns egentligen två sorters andar. Den första sorten är ”demonerna” som beskrivs ovan. Dessa förpassades till dödens rike av människorna där de förtvinade och blev onda innan de åter steg in i vår värld. Denna typ av andar tar över döda människors kroppar.

Den andra sorten är kvarlevorna av människor som blivit kvar på jorden. De är varken levande eller döda, och en del ser ut precis som när de levde fast lite halvt genomskinliga och nästan gråa till färgen. De har fast form om de väljer det själva, men kan även välja att passera rakt igenom dörrar och väggar. Till skillnad från demonernas andar som blev kvar på andra sidan porten är de flesta människoandar om inte vänligt sinnade så i alla fall neutrala. Till vardags kallas de ibland lite slarvigt för spöken men det är de alltså inte. Spöken kommer att avhandlas senare på denna sida, men kortfattat så är ett spöke en människoande som fördrivits från sin kropp av en demon och alltså saknar en kropp att bo i. Inte alla kan skilja de två sorterna åt, men Lin lär sig så sakteliga. Det dyker upp ett antal andar i böckerna men de första man får stifta bekantskap med är Tama och Nigi.

Demoner är varelser som sovit under bergen och i havsdjupen sedan tidens början. När människorna började befolka jorden steg demonerna åter upp till ytan och långa krig utkämpades.

Människorna lyckades skapa en portal till en annan dimension dit varelserna förpassades. I den andra dimensionen förtvinade de, och deras kroppar förvandlades till stoft. Endast deras andar fanns kvar. Många år senare öppnade en galen munk porten och demonerna svepte över jorden som en dödens vind. De tog de dödas kroppar i besittning för att återigen kunna göra jorden till sitt hem. Städerna förvandlades till spökstäder och demonerna spred sig som en farsot över jordens alla hörn.

Demoner kan anta många skepnader, de är inte begränsade till den kropp de tagit över så länge de har fysisk form. Det är dock en smärtsam process att låta vingar och horn växa ut så de flesta ser ut som människor.

Kharpiyorna är demoner som lever i vatten och de är därför fantastiska simmare. Huden på dem är sträv som sandpapper och de har naturliga vapen i form av taggar som utsöndrar gift. Kharpiyorna är fruktansvärt målmedvetna, lojala och visar ingen nåd där de far fram. Det enda som de räds är magi. Havsdemonerna har tagit sina kroppar av drunknade sjömän.